I mitt nuvarande tillstånd har jag svårt för att föreställa mig hur allt ska orkas med innan maj är slut. Innan sommaren med sitt alldeles speciella svårmod tar över och det liksom är för sent igen. Bara det faktum att mitt lilla jeppisliv håller på att ta slut känns besvärligt och jag kan inte riktigt förstå vart allt försvann.
Jag försöker tänka att jag åt- minstone nästan haft något att förlora i år, och vara lite sådär förnuftigt filosofiskt nöjd med det. Men helvete nee - no far ja härifrån som en förlorare ändå... Tyst, jävla åsna! Hursomhelst känns det som att jag har ett helt år av cirkus att smälta på bara ett par veckor. Orka med så mycket nostalgi? Jisses.
Statusrapport: Nästan exakt tre veckor kvar till inträdesprov, hundratals sidor olästa, motivation obefintlig, "framtiden" på spel.
Slutsats: dynjon å!
