Skrrrrriiiiiiiik*

Aldrig synlig, aldrig gripbar, men alltid märkbar och omslutande.

Som om lägenheten tagits över av onda andar som inte låter mig andas ifred. De bor i hörnen under taket som kameror som ser och dokumenterar alla mina misstag. Som om de samlar bevis som i framtiden kommer användas emot mig - döma mig, fälla mig. 

Utomhus är det farligt, inomhus obehagligt. 

Enda riktiga ljuspunkten i min patetiska tillvaro är lilla Knytt, my very own dammråtta. Hoppas han inte märker av stämningen, hoppas han inte påverkas av min tobakshosta och min rädsla för allt och alla.